logg 3
De ständigt lika mönstrade kapitlerna, det känns som dom varnar för något. Martins mörka och sorgsna sida har visat sig endast sedan barnsben, men nu har alla varningar i slutet av kapitel satt rot. Och detta gör boken riktigt realistisk. Jag tror deprision inte bara drabbar vem som helst. Det finns i vissa människor. Vissa har lättare och svårare att släppa det förflutna och ångest. Det sitter alla i oss men med uppfostran formar oss och krockar med våra (sämre egenskaper). Martin är vad jag kallar omega. Den siste i alfabetet, sits i kön, sist med att få sina ord sagda och har flest förebilder att följa. Jag lägger märke till att ju mer Martin tvingas växa upp och alla förväntar sig att han ska växa ifrån dom han älskar, ju mer olycklig blir han. Och då får jag plötsligt uppfattning om varför boken är en klassiker. Vi har alla varit rädda för att växa upp, och förlora det vi älskar. Det är inte omgivningen Martin undviker på omslaget av boken. Det är faktumet att växa upp, därav trädet i bakgrunden.
Logg 2
Sverige för hundra år sen var inte så olik från vad vi har idag. Djupare in i boken får jag mer uppfattning på hur olika "klasser" betedde sig. jag kan på väg till skolan urskilja dom. kläderna är annurlunda, språkvalet med, men olika normer om beteende för klasserna som överclass, mindre rika och förortsungar är (enligt mig) nästan helt bevarade. Boken beskriver inga utseenden vilket kan göra det svårt först i början att ta reda på vilken "grupp" olika tillhör, eftersom man snabbt märker att samhället Martin lever i är väldigt grupperat vill man veta vilka som är "dom andra" (inte överklass).
Men Stockholm verkar förändrat. Skolan Martin går i tar ingen hänsyn till elevernas trygghet, och det verkar finnas ont om poliser där Martin bor. Skillnaden mellan rik och fattig verkar vara enorm och ändå liten. Enorm eftersom det är så grupperat och att klasserna både undviker och föraktar varandra. Liten eftersom jag inte får någon bild om smutsen de mindre lyckligt lottade lever i. I filmer målas de rika upp i fina klänningar, smink och med en herrans massa te-drickande, medans de fattiga ständigt spottar på marken som dom själva är lika skitiga som. Jag vet inte vad jag ska tro än. Jag har fått bilden att skillnaden mellan de rika och fattiga I Martins område inte är så gigantisk ändå. Det är nog det uttråkade folket som satt sig i sin egen sits medans dom varit fördomsfulla och dömande.
Vissa kapitel är irriterade lika. Dom handlar inte om samma sak men ändå är mönstret lika. Martin ställer frågor om allt och känner si och tycker så. Han är lycklig men så vipps så släcks lampan, han blir ledsen, han har sönder något, gör bort sig, ser ljuset långsamt rinna ur händerna... Detta är extremt irriterande och ändå intresant. Jag blir lätt irriterad när jag tvingas lida med pojken och hans beskymmer när jag redan har egna likadana! Man följer ständigt mönstret om lycka och sorg hack i häl, rakt in i deprisionnens mörka håla. Men det kanske är därför boken är en klassiker. Jag känner igen mig även fast det är hundra års skillnad. Det kommer alltid finnas sorg, frågor och känslan av maktlöshet. Ordet Klassiker betyder ju tidlös.
Citering
De första meningarna beskriver Martins dröm. intrycket jag får är att Martins dröm är harmonisk och att hans relation med sin mor är mycket stark och kärleksfull.
"Det var buller och bråk ner på gatan. Fulla människor, som kom ut fråk krogen- slag och skrik. Tunga steg mot gatläggningen, någon som sprang och någon som förföljde- och rop på
"polis, polis!" Martin drog täcket över huvudet och grät sig i sömn."
Hela dagen har nästan varit för bra och därför tog jag upp den här texten. Man får inte tro att det bara är frid och fröjd, lek och lycka, nej det finns otäckheter också. Det är nog ganska viktigt att inte glömma att Martins liv var fyllt av sorg och det tror jag är en bra anledning av författaren att skriva såhär i slutet av ett kapitel.
Det finns inget just nu som hindrar mig eller försvårar min läsning i boken. Språket är lite gammalt men absolut inte svårt att förstå.
Logg 1
Boken börjar med att man får lära känna Martins som barn. Hur den såg ut, hur folket betedde sig runt honom och vad han själv gjorde. Martin bor i ett av dom finare överklassområderna. Ida, hans barndomsvän och han pallade äpplen och drack sig berusade på vin hemma hos henne efter att hon visat honom hennes religion genom att be. Martin kommer senare hem och får veta att hans föräldrar överväger att sälja deras fina men slitna piano. Dagen som varit frid och fröjd slutar med att Martin övertrött ligger och gråter sig själv till sömns, samtidigt som han här berusade människor bråka nedanför gatan.
Inledningen
Framsidan av boken består av en brun ram och sedan ett svartvitt fotografi av en ung man med gammeldags kläder. Mannen står lite till vänster om bilden, håller armarna i kors och samtidigt som han blundar vrider sitt huvud mot oss. Kläderna ser moderna och stilfulla ut även fast de ser gamla ut, speciellt slipsen ser lite dyr ut.
speciellt texten (förutom bilden på mannen i svart vitt) avslöjar med sin gamla skrivstil att vi nu befinner oss cirka hundra år tillbaks i tiden. Det är Martin som är på omslaget antar jag. Jag tycker bilden visar mycket. Martins armar är i kors vilket tydligt visar att han skapat en mur för sig av osäkerhet. Ögonen är slutna och huvudet vridet ifrån vad han står vänd emot. Blicken ser ganska arrogant ut. Jag får uttrycket av att Martin är en mar av snarare överklass som just nu förnekar något. Han vill inte se eller möta något. Vad är något? Martin står långt åt vänster och det man ser bakom honom är hus och ett träd. Är det kanske omgivningen han flyr ifrån?
Jag har även läst på baksidan men handlingen av boken verkar vara desamma som mina förväntningar. Jag trodde att boken skulle handla om Martins liv. Hans uppväxt, hans förhoppningar och något mer. Något mörkt och deprimerande.
"Martin Birck var ett litet barn, som låg i sin säng och drömde. Det var sommarafton och skymning, en tyst och grön skymning, och Martin gick vid sin moders hand genom en stor och underlig trädgård, där skuggan låg mörk i alléernas djup. På båda sidor om vägen växte sällsamma blå och röda blommor, på smala stänglar vajade det av och an för vinden." Boken verkar vara detaljerad och skrivet med ett någorlunda modernt språk. Det är enkelt att förstå.
Första inlägget
Hej jag ska läsa boken Martin Bircks ungdom, och skriva ner mina tankar och funderingar kring den
